Jag föddes den 20 juli 1967 på Hudiksvalls BB. Hudiksvall var en fantastisk stad att växa upp i. Där fanns trygghet, bra vänner, en stor, härlig släkt och närhet till allt.

 

Jag gillade idrott och testade handboll, badminton och friidrott, men framförallt älskade jag teater. Mina skådespelardrömmar föddes tidigt och jag delade dem med mina bästa vänner Maria och Pethra.

 

Det var också den drömmen som gjorde att vi så småningom lämnade Hudiksvall. Men även om man flyttar från Hudiksvall så lämnar man det aldrig.

 

De där första åren i huvudstaden var förstås häftiga, men varje sommar och jul var vi tillbaka i tryggheten. På somrarna på Malnbaden och i Lakbäck där pappa hade stuga, och runt jul på stadshotellet.

 

Jag åker fortfarande ofta till Hudik – även om jag inte hänger lika mycket på stadshotellet.

 

Teater och tv
Jag studerade teater i Stockholm under ett år, 1985 och arbetade samtidigt på ett café på Nybroplan. Därefter bestämde jag mig för att slutföra min gymnasieutbildning och återvände till Hudiksvall.

Efter ett år hade jag tröttnat igen. Storstaden hade gett mersmak, så jag och min bästa vän Maria flyttade till Stockholm igen. Då jobbade jag bland annat på Chinateatern, i biljettkassan och körde följespott (en stor rörlig strålkastare som följer artisterna på scenen).

Det var 1987/88, jag var tjugo år och uppsättningen på China var Cats. 1988/89-1991 bodde jag i Göteborg. Där fick jag så småningom jobb på Stadsteatern som ljustekniker.

 

Jag sjöng i coverband och spelade teater, men det var ljustekniken som slutligen ledde till arbete på tv. Produktionsbolaget MTV-studios i Jonsered sökte ljussättare, jag fick jobbet, blev sedan tillfrågad om att bli programledare för ”Tur i kärlek”, och ja, resten kan du läsa om under ”Television”.

 

Det var fantastiska år. Vilka resor jag fick göra och vilka människor jag mötte. Det är något jag är väldigt tacksam för. ”Fångarna på Fortet” var naturligtvis den första stora höjdpunkten i min tv-karriär. Jag blir alltid lika nostalgisk när jag tänker tillbaka på den tiden.

 

Mina vändpunkter
1998 föddes Maja. Då förstod jag vad djup och villkorslös kärlek är. Hon är och kommer alltid att vara det viktigaste i mitt liv.

 

2004 var lite av en vändpunkt. Eftersom allt fram till dess hade rullat på av bara farten hade jag inte tagit mig tid att stanna upp och reflektera över vad jag ville med mitt liv.

 

Det året vandrade jag närmare åttio mil i norra Spanien, på pilgrimsleden som går till Santiago de Compostela. Efter det förändrades något inom mig och nya drömmar och behov väcktes till liv.

 

Ett behov som tillfredsställdes i mitt skrivande. Sedan 2005 har det blivit tre böcker.

 

Idag varvar jag mitt skrivande med tv-jobb, en perfekt kombination. Efter att ha suttit ensam och skrivit under en period är det härligt att få komma ut och jobba tillsammans med andra människor.

 

Det känns som om det är så mitt liv kommer att se ut en tid framöver.

 

Jag älskar New York!