"Tur i Kärlek" var mitt första projekt på TV4. Jag jobbade med ljussättning på produktionsbolaget MTV-studios i Jonsered utanför Göteborg. Där skulle man spela in "Tur i Kärlek" och det behövdes en "värdinna" vid Adam Alsings sida och någon föreslog mig.

 

Jag hängde då i taket och riktade strålkastare. På en vecka gick jag från jeans, boots och avklippta skinnhandskar till klänning, högklackat och målade naglar. Förvandlingen var total och en ny resa började i mitt liv.

 

Första programmet sändes den 15 februari 1991. Jag minns fortfarande första gången jag blev igenkänd på gatan – jag vände mig om och undrade vad de tittade på innan jag insåg att det var mig de kände igen.

 

Gunde och jag

Jag hann jobba både som hallåa och väderpresentatör, dessutom med "De Amerikanska Gladiatorerna" som Hasse Crispin och jag kommenterade i studio, innan jag fick förfrågan om "Fångarna på Fortet".

 

"Fångarna" blev en dundersuccé för fyran och det var ett av de roligaste projekt jag jobbat med. Gunde Svan och jag var som två barn i en lekpark och fick betalt för det!

 

Hela Svenska kändiseliten var där och lekte med Gunde och mig, jag var tjugofem år och det var fest och galna upptåg från gryning till sen kväll.

 

Sedan övergav jag Gunde och fortet för att få resa runt i världen med "Jakten på röda rubinen". Det var ett fantastiskt äventyr där vi flög helikopter över Mexico city, landade med helikopter på Mont Blanc, sprang efter tåg i Tunisien och klättrade uppför pyramider.

 

Men Gundes och mina vägar korsades igen. Dels i en avslutande säsong av "Fångarna" men också när TV4 skulle spela in "Gladiatorerna". Det är en fröjd att jobba med Gunde och jag hoppas att vi får möjlighet att göra det igen någon gång i framtiden.

 

Faddrar och karameller

Jag har jobbat med både "små och stora stjärnor". Lett olika galor, där "Faddergalan" har blivit en tradition och något som åter förde mig ut i världen. Genom organisationen Plan och "Faddergalan" har jag mött människor som lever i en helt annan verklighet än de flesta av oss här hemma.

 

Men även om jag möter fattigdom och hör om tragiska levnadsöden så ser jag också hopp. Det finns så många människor därute som kämpar för en ljusare framtid och som aldrig ger upp. Vi får inte glömma det – och att vi kan bidra genom att dela med oss och visa att vi bryr oss.

 

Under många år var "Agnetas Nyårskarameller" en tradition och senare fyllde vi på med julvarianten "Agnetas Smällkarameller". Nu har den traditionen gått i graven och det är faktiskt lite tråkigt.

 

Ett annat program där jag fått resa en del är "Saknad", senare "Spårlöst". Det blev två säsonger av "Let’s Dance" tillsammans med underbara David Hellenius, men efter de två säsongerna kände jag att andra saker lockade.

 

Skrivarlusten tog över mer och mer och innerst inne kände jag också att jag ville jobba med en annan typ av tv-produktion.

 

Vad det blir får framtiden utvisa. För att kliva in i ett nytt fack måste man först lämna det gamla – stänga dörrar för att öppna nya.